Bara det bästa är gott nog

Läste precis dagens Söndagsbilaga o där står:
Sluta jaga efter "Mr Right" och nöj dig med "Mr good enough"

FY FAAN vad tragiskt!!

Som det kan bli...

Gunvor från Djursholm, född 1930, är en kund som brukar ringa mig varje kvartal då det är dags för henne att betala sin försäkring. Så igår slog hon mig en signal, en mycket trevlig och sannerligen en mycket fin dam. I slutet av samtalet blev det lite konstigt...

Gunvor – Jag ringer dig när det är dags att betala nästa gång igen.
Jag – Nja, jag kommer vara ledig under en längre tid snart, men det går
jättebra att du ringer o pratar med nån av de andra tjejerna så hjälper de dig.
Gunvor – Jaha, är det av någon rolig anledning?
Jag – Ja jag ska ut o resa, så jag är inte här mellan november o mars.
Gunvor – Jaha, är det ditt första barn?
Jag – Ehh… ehh… eh ja
Jag blev så ställd så jag visste inte vad jag skulle säga (o så ville jag inte göra
henne besviken heller, för hon lät så glad för min skull J), o helt plötsligt hör jag
mig själv säga ”ja” J, o när hon hörde hur jag tvekade sa hon:
Gunvor – Ja eller första levande kanske!? Jag fick också missfall.
Jag – Mm……

O kort därefter avslutades samtalet, o hon försäkrade mig om att vi skulle höras innan min ledighet.

Så frågan är hur jag gör nästa gång hon ringer. Ska jag köra på o berätta hur magen växer eller ska jag låtsa att det blivit ytterligare ett missfall. Nä, jag får nog köra linan ut nu känns det som. Jag har varnat kollegorna att de ska hälsa att jag o lillknodden mår bra ifall hon ringer under min ledighet.

Men jag hade ju lite dåligt samvete igårkväll, så jag funderade nästan på att ringa upp henne o be om ursäkt o berätta att det blivit ett missförstånd, hahaha. Min kollega kom med ett briljant tips på vad jag skulle kunna säga: "Hej tant, vi taldes vid igår o då sa jag (efter att du inte hade hört vad jag egentligen sa) att jag skulle ha barn. Jag skulle bara meddela, efter en kvälls ljug-ångest, att det inte stämmer." 


Lilla jag fattar ju ingenting, eller råkar jag bara vara lite optimistisk

På lunchen igår satt vi o pratade om en flytt som ska ske för halva vårt företag. Jag är inte med i flytten, vilket inte hade stört mig faktiskt. Men jag fick tydligt klart för mig att det är minsann ingen av de dryga 70 medarbetarna som vill flytta (trist). Så jag försökte vara lite positiv o peppande… ”man får ju se det som en möjlighet… att det kommer leda till något bättre… o väljer man att inte följa med så får man ju ett annat jobb.” Ojojoj, det var ju så oerhört dumt sagt. ”Lilla, lilla, lilla gumman, man FÅÅÅR inget annat jobb, man får SÖKA ett annat jobb” (o så med värsta spydiga, nedlåtande rösten som att jag inte fattade någonting, naivare än mig kan man liksom inte vara, jag som trodde att det räckte att knäppa med fingrarna… fan osså). Men visst, med den inställningen kan man ju sitta där arbetslös. Jag vågar nästan, nästan hävda att vill man så har man ett jobb. Jag skulle i alla fall hellre dansa runt med en städmopp o ge städtanten ett gladare ansikte än att gå hemma.

Måndagsångest... fuck you!

Efter 4 dagars fantastiskt kul festivalfirande är det nu måndag igen. Ett år till nästa!

Ovanpå allt så känns det som att det är höst nu :(. Och ovanpå det spelar min kollega
bredvid mig Lugna Favoriter, det absolut sista jag vill höra idag, men vill inte säga till,
så jag får sitta här o PLÅGAS med en klump i magen.

JAG VILL INTE höra Love Hurts. JAG VILL INTE höra Up where we belong. JAG VILL INTE
höra When a man loves a woman.  JAG VILL INTE höra Imagine. JAG VILL INTE höra When you say nothing at all. JAG VILL INTE höra Heaven. JAG VILL INTE höra Wind of Change JAG VILL INTE JAG VILL INTE JAG VILL INTE JAG VILL INTE JAG VILL INTE.
Kanske en annan dag. Men absolut inte just idag.


Sommar... sommar o sol

Har vi nämnt att vi inte kommer ha vinter på 1 ½ år :)?!
Ja... så är det!

RSS 2.0