En kikärtsburks historia
This is Emma's story.
Jag har… Nej! Jag hade 8 stycken ganska fina vardagsglas som jag köpte på
Verner & Verner när jag flyttade till Helsingborg oktober -07. Förra veckan råkade jag
ta i sönder ett av dom, och det var lite trist. Känns inte bra att ha sju glas. Sex eller åtta
stycken känns mycket bättre. Men men. Så kom jag hem från jobbet igår och då
berättade Emilia att hon hade tagit sönder ytterligare ett glas. Med tanke på att jag
är ganska "rädd" om mina grejor så tror jag hon var lite nervös över att berätta detta.
Jag gav väl ifrån mig en suck, men sen sa jag bara ganska lugnt och sansat men med
mycket allvar i rösten. ”Nu vill jag inte att vi tar sönder fler glas”. Jag hörde själv hur
dumt det lät, så jag var tvungen att skratta. Hallåå! Ett glas!! Vem bryr sig!
Och nu när jag ändå inte har mina åtta glas så är ju faktiskt sex stycken det näst bästa!
Något annat som jag också inhandlade på min första shoppingtur i mataffären i Helsingborg
var kikärtor. Det blev aldrig av att jag gjorde något med dom innan det var dags att flytta
hem från Hbg igen, så dom fick åka in i mammas kyl. Efter det gav jag mig ut på långresa.
Kikärtorna fanns kvar när jag kom hem. Sen bodde hemma i 7 månader. Med kikärtorna.
Och sen... ja då var det dags för mig att flytta till Hässleholm. Och då fick jag tillbaka mina
kikärtor av mamma som inte alls var sugen på att tillaga något med dom. Och sen när jag
9 månader senare flyttade till Malmö så fick dom kära kikärtorna följa med hit. Det är inte
så att jag inte tycker om kikärtor, det har bara inte blivit av att använda dom. Men nu! Nu vet
jag vad jag ska göra. Jag ska rosta wasabiärtor. Men jag måste ha wasabipulver. Hittar inte det
i en vanlig mataffär, så jag ska bege mig till Möllan och leta imorgon. Kanske jag också inhandlar
en ny kikärtsburk. Nostalgisk som jag är tycker jag det är lite vemodigt att göra mig av med dom
kikärtorna som jag har. Vem vet vart dom tar mig nästa gång?! Jag är öppen för förslag!
